Inte nog med att jag i princip lever på jobbet, nu drömmer jag dessutom om det. I natt kunde jag knappt sova utan svävade snarare i något sorts medvetslöst stadie. Jag var nämligen helt säker på att jag var på jobbet och ingen kunde byta av mig för rast, och jag kan ju inte gå och lägga mig när jag har kunder att servera och kaffe att göra. Kände mig som roadkill i morse när alarmet ringde vid 5.30.

Men imorgon tar jag SOVMORGON!